Tidigt på lördagmorgonen den 18 juli hämtade vi in hästarna för att ge frukost och sätta på transportskydden. Utanför stallet stod transporterna klara, och när allt var inpackat i bilarna lastade vi Xet i regnet. Han gick lugnt och fint på utan minsta problem. Lappen hetsade upp sig lite och reste sig en gång innan även han gick på sin transport. Regnet vräkte ner när vi lämnade Länghem för vår ridsemester i Tivedens skogar. Drygt tre timmar senare parkerade vi i hagen hemma hos Lena och Arne Gribing där vår ritt skulle starta. Anna-Karins syster Britt-Marie hade redan kommit fram och hunnit lasta ur sitt varmblodssto Barbie. Hästarna fick gå ut i hagen en stund medans vi blev bjudna på lunch i köket hos Arne och Lena. Där fick vi även kartor och information om ridlederna. När vi ätit hämtade vi våra hästar och sadlade på för att ge oss iväg mot första övernattningsstället i Allmänningarud.
Hästarna var otåliga och ville ge sig iväg, efter en stund var vi alla uppe i sadlarna och all packning var med. Vi red neråt grusvägen och upp på en stig i skogen för att följa skyltar med "Ridled Tiveden" fram till vårt mål. Stigarna slingrade sig genom vackra skogar, stora ängar, fina torp och gårdar. Xet var pigg och framåt och drog iväg i trav lite då och då, med Lappen och Barbie tätt bakom. Första etappen var inte speciellt lång, bara runt 1,5 mil, så vi red en extra runda innan vi kom fram till den lilla gården i Allmänningarud. Där välkomnade Birgitta oss, och visade oss in i stallet. Hon har fyra egna hästar som var ordentligt nyfikna på gästerna. Lappen och Xet fick gå i en stor, underbar hage med massvis med mat. Barbie som börjat brunsta lagom till ritten fick gå ensam i en hage mitt emot Birgittas hästar.
Medans hästarna mumsade på klöver i hagen fick vi fika inne i köket hos Birgitta. Hon visade oss sedan till "vårt" hus, och medan vi duschade och fixade oss i ordning lagade hon till en god middag. Det blev mycket hästsnack den kvällen, det brukar bli så när hästtokiga tjejer träffas! Mätta och glada kröp vi ner i varsin säng. Vi vaknade av en smäll mitt i natten, det var dörren som plötsligt for upp. Anna-Karin gick upp och stängde igen den, och vi intalade oss att det inte var ett spöke utan spänningar i väggarna som fått den att öppna sig. Då small det till igen, och vips var den återigen öppen trots att Anna-Karin stängt igen den ordentligt! Hua, det var lite otäckt! Sedan sov vi nog alla lite oroligt resten av natten.
Efter frukost hämtade vi in hästarna och sadlade på. Himlen var täckt av moln, men det var inget regn. När vi alla suttit upp och skulle ge oss iväg kom regnet. Anna-Karin och Britt-Marie hade varit smarta nog att ta på regnkläder, medan Julia hoppades på att det snart skulle spricka upp, och tog bara på regnjacka. Det var en dum tanke!!! Hästarna traskade på i spöregnet och vi råkade såklart rida fel en bra bit just den dagen. Vi missade en skylt och vände först efter tre kilometer. När vi hittat in på den rätta vägen lyckades vi göra samma sak igen, men då var det inte lika långt! Sen fortsatte färden mot Häggeboda, regnet vräkte ner tills vi stannade i Kilstorp för att rasta. Där blev det klädombyte för Julia som nu var dyngsur.Regnet avtog när vi närmade oss den vackra grusvägen längs sjön Unden och vi kunde njuta av utsikten längs sjökanten.
Efter ritten på cirka 7 timmar kom vi fram till Pensionat Tiveden i Häggeboda. Hästarna fick gå in i varsin hage och fick sin kvällsmat. Vi fick vårt rum och började hänga upp alla blöta kläder, det mesta i sadelväskorna var också genomblött så elementet vreds upp på högsta temperatur och alla kläder hängdes på tork. Kvällen blev lugn och vi kröp till sängs ganska tidigt. Under natten blåste och regnade det, de stackars hästarna fick nog inte mycket sömn ute i sina hagar!
Måndagen bjöd på soligt och fint väder, vi sadlade på och gav oss av mot Tived. I det lilla samhället red vi förbi en liten handelsbod med hästparkering utanför, mycket gulligt! Sedan red vi förbi Tiveds Kyrka som ligger otroligt vackert jämte sjön. Sedan bar det av upp i skogen, förbi något som måste varit världens minsta häst med världens yvigaste man!
Denna dagen skulle vi rida ner till Granvik vid Vätterns strand för att övernatta på ett vandrarhem. Vi stannade på Ösjönäs gård för en lunch/rastpaus. Hästarna som fick av sig sadlar och packning fick komma in i en hage medan vi åt våra mackor mitt i en stor hage med islandshästar. När vi sedan skulle ha ut våra hästar igen kom en flock nyfikna islänningar för att inspektera de nya gästerna. Vi gav oss av från den mysiga gården, ut i skogarna igen.
Väl framme i Granvik fick hästarna komma in i sina hagar, efter vi fixat mat och vatten gick vi en stig längs sjön för att komma till vandrarhemmet vi skulle sova på. Bya-laget i Granvik har gjort ett bra jobb att få samhället fint och mysigt, längs sjön låg en nybyggd bastu och allt var toppenfint! Vandrarhemmet var tomt när vi kom, men det dök upp två gäster när vi gjorde ordning vår middag. Vi fick rökt röding och lax från Vättern och färsk potatis, vilket var jättegott!
Nästa etapp gick från Granvik till Tivedstorp, en sträcka längs nationalparken som var väldigt vacker. Naturen är helt orörd, det var så otroligt fint att kika in i skogen från hästryggen! Tyvärr började det regna efter att vi rastat, och höll i sig resten av kvällen. Sista biten innan vi kom fram till Tivedstorp fick vi klättra upp och ner för små stigar med hästarna, det gick jättebra trots att Lappen och Barbie inte är så vana vid sådan terräng.
När vi kom fram till Tivedstorp var vi återigen dyngsura av regnet. Julias föräldrar Pia och Yngve hade åkt på en liten utflykt och stod och väntade på oss utanför sadelkammaren när vi kom fram. Hästarna kom ut i sina hagar och vi drog oss upp mot Kaffestugan för att värma oss och hämta nycklar till vår stuga. Tyvärr hade de missat att boka in oss, men efter en stund fick vi nyckarna till ett torp en bit därifrån. Vi skulle spendera natten på Didriksgården som låg precis jämte hästhagarna. Lappens ägare Lena och Göran kom från Örebro för att hälsa på oss, så vi tog en fika ihop medan regnet vräkte ner utanför. Vi hade jättekul och trevligt ett tag innan Pia och Yngve drog sig hemåt, och Lena och Göran följde med för att hälsa på sin pålle. Hästarna ville inte komma fram, regnet piskade på ordentligt och blåsten drog på så dom stod i ett hörn av hagen sida vid sida för att söka skydd. När vi sagt hejdå till Lena och Göran var det skönt att dra av dig de dyngsura ridkläderna och hoppa in i duschen!
Sista riddagen var det fint väder igen. Det var dags för hästbyte denna morgon, så Julia red Xet och Anna-Karin red Lappen. Hästarna var bra sega när vi skrittade grusvägen från Tivedstorp. Efter en stund vek vi av in på en stig som förde oss fram till en läskig spång över ett surt dike. Det såg halt och otäckt ut, så vi funderade på att vända om men det skulle betyda en lång omväg så vi hoppade av för att prova att gå över. Britt-Marie och Barbie gick först, och upptäckte att det inte var halt alls. Det var nämligen tjärat och sandat på plankorna, så det gick hur bra som helst! Upp i sadeln igen, denna gång med Barbie som ledarhäst. Flera timmar senare var vi framme vi Kilstorp igen, denna gången sken solen och det var varm och skönt. Hästarna fick rasta i hagar, medan vi åt vår medhavda matsäck i solgasset. Helt underbar!!! Vägen tillbaka till Anderstorp gick längs stigar och grusvägar, det fina vädret höll som tur var i sig. Det kändes lite kluvet att vara så nära målet, lite hemlängtan blandat med ledsamhet över att ridäventyret började närma sig slutet för i år!
Snart var vi hemma hos Arne och Lena igen där vi skulle sova sista natten innan hemfärden. Cirka 14 mil i sadeln hade vi nu avverkat!! Vi berättade om våra upplevelser längs Tivedens vackra ridleder, och vi fick höra planerna om hur lederna ska bli ännu fler och längre! Det är helt otroligt att man kan rida flera mil utan att passera en enda asfaltsväg! Det är också fantastiskt hur naturen skiljer sig längs lederna, ibland är det djupa orörda skogar och i nästa stund rider man längs öppna fält och längs sjökanter! Vi har sett vackra små skogstjärnar med näckrosor, och skogar som inte blivit rörda på hundratals år! Att uppleva det från hästryggen höjer också intrycken tusentals gånger!!! Det här är en semester som varken vi eller hästarna någonsin kommer glömma!
.